coach & konsult

Vad ska du med mig till?

Jag återkommer ofta till att det är du själv som måste göra jobbet om en förändring ska kunna ske. För det är bara du som vet vad du behöver, vilka förutsättningar du har och vad som är viktigt för dig just nu.

Men vad ska du då med en coach till?

Vi har alla någon gång fått feeling och drar igång livsomvälvande förändringar. Nya matvanor, träning, storrensningar hemma och liknande. För några av oss funkar det, i alla fall ett tag.

Men för många så är det inte ovanligt att de nya rutinerna faller bort efter ett tag. Något kommer i vägen eller så tröttnar du helt enkelt. Eller så kommer du aldrig riktigt till skott.

”Imorgon, imorgon ska jag börja mitt nya liv. Eller på måndag.”

Det kan också vara så att de förändringar du vill göra är för stora, för omfattande. Du vet inte var du ska börja eller hur du ska göra. Eller så vet du inte riktigt vad det är du vill, vad som är viktigast just nu. Det kan också vara så att du inte ser att det ens finns någon möjlighet till förändring, att du sitter fast i din nuvarande situation.

För mig var problemet att jag hade fullt fokus på att prestera på alltför många plan, samtidigt som jag ofta sköt mina egna behov åt sidan. Även om jag visste att jag borde prioritera mig själv mer, så hade jag inte tid. Jag hade hela tiden blicken framåt och skulle bara över nästa puckel, sen, sen skulle jag ta tag i mig själv. För även om jag gjorde många saker som jag tyckte var roliga, utvecklande och givande så stannade jag aldrig upp för att återhämta mig eller för att reflektera och utvärdera mina val. Det var inte så att mina val var fel man det var för mycket och för spretigt. Det går inte att ge hundra procent på alla plan.

Min väckarklocka blev utmattningen. I efterhand kan jag se att väggen var det bästa som kunde hända mig. Men det har varit kostsamt, krävande och tufft att ta sig upp och framåt när hela systemet är raserat och alla energireserver är slut. Du ska inte behöva hamna där.

Det jag kan göra för dig är att hjälpa dig att hitta dina värden i livet, att hitta de förändringar som går att göra utifrån hur ditt liv ser ut. Genom att göra små justeringar i det du redan gör kommer du kunna få mer tid, mer energi, mer livsglädje.

Låter det intressant? Boka en kostnadsfri konsultation via kontakt@lilyana.se

Sov gott!

Sommaren går mot sitt slut och de flesta återgår nu till vardagen med jobb och skola. För de flesta innebär detta också en omställning från sena kvällar och sovmornar till svårigheter med att somna och panikartade alarmväckningar. I värsta fall kan sömnproblemen leda till oro, vilket gör det ännu svårare att somna, och en konstant känsla av trötthet.

Det finns dock saker vi kan göra för att sova bättre. Även om det just du behöver är individuellt så kommer här några tips som kan hjälpa.

1. Varva ner

Ta det lugnt, läs, drick en kopp te. Har du mycket att tänka inför morgondagen, skriv upp det på en lapp så vet du att kommer ihåg det nästa dag.

Det kan också vara bra att förbereda så mycket som det går inför morgondagen, så att du får en lugnare morgon.

2. Dämpa belysningen

Skarpt ljus motverkar frisättningen av melatonin, hormonet som hjälper oss att sova. Att undvika skarpt ljus innan läggdags hjälper kroppen att förbereda sig för natten.

Av samma anledning ska du inte titta på telefonen om du vaknar på natten eller ha skarpt ljus om du behöver gå på toaletten, då tror kroppen att det är morgon och frisättningen av melatonin avbryts vilket gör att det kan vara svårt att somna om.

3. Inga skärmar

Skärmars ljus hindrar också melatoninet. Dessutom överstimuleras hjärnan av alla intryck, vilket gör det svårare att komma till ro.

Många tar till telefonen om de har svårt att somna men det gör bara att kroppen hålls vaken ännu längre. Är du helt klarvaken så är det bättre att gå upp och göra något lugnande, eller testa att göra en avslappningsövning i sängen.

4. Håll rutinen

Att lägga sig och gå upp vid samma tid varje dag, även på lediga dagar, hjälper kroppen att synka vår inre klocka, den cirkadiska rytmen. För stora variationer stör sömnen och gör oss trötta.

Du kanske gillar att vara uppe senare när du är ledig, men om du har svårt att ställa om kan du fråga dig om den extra tiden är värd den trötthet och tröghet du känner. Har du svårt att hinna med det du vill göra utan att vara uppe för sent föreslår jag att du ser över dina vardagsrutiner för att hitta en bättre rutin.

5. Fixa sovrummet

De flesta sover bäst i ett svalt, mörkt och tyst rum. Se över ditt sovrum och ta bort sånt som stör, tex. klockor med skarpt ljus. Om du blir väckt av den du sover med, se över vad ni kan göra åt det.

Under småbarnstiden kan det vara särskilt svårt att få ordentligt med sömn. Samtidigt så är det just sömnen som är avgörande för hur du mår och vad du orkar med. Fördela ansvaret med din partner eller se till att få avlastning och hjälp så att du får tillräckligt med återhämtning.

Behöver du hjälp med att förbättra din sömn? Hör av dig för en kostnadsfri konsultation, kontakt@lilyana.se

Att bara vara

Under veckan som gått har vi varit på Öland, i en ensligt belägen stuga omringad av vacker natur och stillhet. Varannan dag regn och varannan sol bäddade för en perfekt avvägning av utflykter och innemys med spel och pussel.

Låter fantastiskt eller hur?

Men mitt i detta underbara satt jag som på nålar och kände att den inre rastlösheten yrde omkring. Gång på gång kom känslan av att jag missade något, att jag genom att sitta där och göra ingenting ”kom efter” med alla saker jag hade kunnat göra om bara… om bara det inte regnade, om bara jag tagit med mig de böckerna, de pappren, datorn, om vi hade varit hemma, om jag tittat ut fler aktiviteter…

Som på beställning kom nedanstående i mitt fb-flöde.

Att vara närvarande i stunden kräver träning och kontinuerliga påminnelser. Min hjärna är på ständigt högvarv, inte med negativa tankar och tråkiga måsten, men med tusen idéer, funderingar och projekt. Jag älskar min hjärna men att vara här och nu är inte dess starka sida. Ihop med en högpresterande och perfektionistisk personlighet blir det många gånger tufft att släppa och bara njuta av stunden.

Det har tagit mig flera år att faktiskt kunna vara närvarande, att kunna njuta av stillhet och att fokuserat göra en sak i taget. Den medvetna närvaron har skänkt mig ett mycket större lugn inombords, vilket i sin tur gjort att jag mår bättre, sover bättre – är bättre helt enkelt. Men jag behöver också påminnelser ibland.

Så förutom tacksamhetsdagbok för jag nu också en närvarodagbok, med några av de upplevelser där jag varit helt närvarande och njutit av det lilla, eller stora, som dagen bjudit på. Testa du också!

No one is coming

När jag blev sjukskriven för utmattningssyndrom var det en chock både fysiskt och psykiskt. Jag hade under så lång tid gjort allt i min makt för att kunna fortsätta ”som vanligt”, med trots KBT, kosttillskott och en allt mer avskalad vardag räckte det inte.

I efterhand kan jag se att det jag gjorde varken var tillräckligt eller rätt. De grundläggande orsakerna till mina problem var ju kvar. För min del handlade det dels om undermåligt stöd från samhället till mina närstående, vilket ökade belastningen på mig, dels om bristfällig arbetsmiljö.

Det krävdes dock flera månaders återhämtning, reflektioner och smärtsamma insikter för att jag skulle se problemen med klarhet. Ännu längre tid tog det innan jag kunde se en väg framåt. En av de tuffaste insikterna var att om något skulle förändras så var jag tvungen att göra jobbet själv. Genom att till fullo acceptera mina förutsättningar och staka ut min riktning så har jag – med många bakslag, omprövningar och snedsteg, kommit till en helt annan nivå av livskvalitet.

Missförstå mig inte, jag, liksom de flesta av oss, har familj och vänner som ger ett fantastiskt stöd och i samhället finns en rad stödfunktioner till hands. MEN – våra nära och kära har egna bekymmer och kan, och kanske inte heller får på grund av diverse regelverk, inte driva kampen åt oss, de kan inte alltid finnas där och de vet inte alltid vad som behöver göras.

Ett andra stort MEN gäller samhällets stöd, oavsett om det gäller sjukvård, ekonomiskt stöd, utbildning eller arbetsmarknadsinsatser. Otaliga statliga utredningar har visat på brister dels inom de enskilda verksamheterna/myndigheterna, dels i samarbetet dem emellan. Uppdragen krockar, olika regelverk sätter käppar för ett individorienterat arbetssätt och otydliga kommunikationskanaler gör att ärenden försinkas och faller emellan stolarna. Och mitt i står jag och förväntas ta eget ansvar för min hälsa, min rehabilitering och mitt arbete/studier. När de som är utbildade och arbetar med detta dagligen inte kan skapa en fungerande organisation med ett helhetsgrepp, hur ska jag kunna göra det?

Jämfört med många andra länder har vi i Sverige ett fantastiskt skyddsnät och ett omfattande välfärdssystem. Systemet är som sagt varken optimalt eller felfritt men oavsett så finns en uttalad ambition om att allas grundläggande behov ska tillgodoses, alla ska ha möjlighet att leva, utbilda sig, arbeta och utvecklas.

Tyvärr har detta system också invaggat oss i en falsk trygghet, osäkerhet och maktlöshet. Vi har, medvetet eller omedvetet, hamnat i en sorts handlingsförlamning. Å ena sidan känner vi inte tillit till våra egna styrkor och möjligheter och å andra sidan är vi passiva i väntan på att någon annan – staten, chefen, läkaren, läraren – ska lösa problemet.

No one is coming to save you; no one is coming to make life right for you; no one is coming to solve your problems. If you don’t do something, nothing is going to get better. The dream of a rescuer who will deliver us may offer a kind of comfort, but it leaves us passive and powerless. We may feel if only I suffer long enough, if only I yearn desperately enough, somehow a miracle will happen, but this is the kind of self-deception one pays for with one’s life as it drains away into the abyss of unredeemable possibilities and irretrievable days, months, decades.

– Nathaniel Branden

All välmening till trots så begränsas systemet dels av sin utformning, dels av begränsade resurser. Arbetet är utformat efter mallar som ska passa den breda massan, samtidigt som effektivitet och strikt ansvarsavgränsning är styrande. Alltför stort fokus på evidensbaserat arbetssätt minskar flexibiliteten och anpassningar efter den hjälpsökande individens faktiska behov uteblir, fastän delaktighet och individuell utformning framhålls i styrdokument.

Och med denna muntra (obs, sarkasm!) reflektion sätter jag stopp, men det kommer en fortsättning – en mer positiv och hoppfull sådan, jag lovar!

För den som vill läsa mer kan jag rekommendera SOU 2006:107, SOU 2015:21, Bättre dialog mellan Försäkringskassan och hälso- och sjukvården (Socialstyrelsen, 2019) samt SOU 2018:21 och SOU 2018:80.

Välmående medarbetare = högre produktivitet

Det är nog få företag som drivs utan vinstsyfte och för de flesta är det just intäkterna som kommer i första, andra och tredje hand. Det är också få företag som inte är beroende av kompetent, lojal och högproduktiv arbetskraft. Medarbetarnas hälsa, framför allt den mentala, är dock ofta förbisedd trots att den psykosociala arbetsmiljön ska prioriteras enligt lag.

Traditionellt har den här typen av mjuka värden betraktats som mindre viktiga men för arbetsgivare som vill ha en långsiktig hållbarhet i sitt företag gäller det att tänka om. Med risk för att låta som en domedagsprofet så vill jag lyfta ett par stora problemmoln som hopar sig vid horisonten.

Vi har en allt högre stressnivå i samhället som skapar stora hälsoproblem – allt fler lider av psykisk ohälsa, sjukskrivs och får en långsiktigt minskad arbetsförmåga. Problemen kryper också lägre ner i åldrarna vilket gör att många unga dels inte klarar av skolan inom ordinarie tidsram, dels har sämre förutsättningar när de väl ska ut i arbetsmarknaden. Där möts de av högt ställda krav med risk för att de antingen hamnar i utanförskap eller blir sjukskrivna efter en tids arbete.

Hur är det här ett arbetsgivarproblem? Har du ett företag där upplärningstiden är kort, kompetenskraven är låga och hög personalomsättning inte är ett problem så behöver du antagligen inte bry dig. Men om du vill säkra tillgången av personal som har rätt kompetens, håller en hög produktivitet, är lojal även när det krisar och har ett aktivt medansvar i företagets utveckling så ska du se till att ha en arbetsmiljö som funkar för den växande skaran av individer med varierad funktionsförmåga.

Källa: Arbetsmiljöverket

Ett av de stora problemen är ökningen av kognitiva funktionsnedsättningar. Skolan, socialen och sjukvården har inte de resurser som krävs för att komma tillrätta med problematiken och antalet personer som varken arbetar eller studerar ökar. Det fina i kråksången är att dessa problem kan avhjälpas och lindras med tämligen enkla anpassningar av arbetsmiljön. Det är alltså omgivningen som till stor del påverkar hur stora problemen behöver vara.

Kognitiva funktionsnedsättningar handlar bland annat om svårigheter med planering, koncentration, strukturering, perceptionsstörningar och en nedsatt mental uthållighet – svårigheter som omgivningen, och ibland även individen själv, inte är medveten om. Dessa kognitiva svårigheter kan vara mer eller mindre bestående och kan bero på exempelvis stroke, skallskada, MS, hörselnedsättning, migrän, neuropsykiatrisk funktionsvariation eller utmattningssyndrom. De kan också uppkomma tillfälligt på grund av att individen befinner sig i en överbelastande situation, till exempel vid skilsmässa eller då en närstående är allvarligt sjuk.

Att som arbetsgivare kartlägga den psykosociala arbetsmiljön och göra de förändringar som krävs för att medarbetarna ska kunna göra ett gott arbete är den viktigaste investeringen för en långsiktigt hållbar verksamhet. Arbetet måste dock göras tillsammans med medarbetarna, annars är risken stor att de förändringar som görs upplevs som ännu en onödig omorganisation – hur goda avsikter ledningen än har. Genom att tillsammans skapa tydliga, meningsfulla och stimulerande uppgifter där alla känner sig delaktiga och betydelsefulla skapas ett äkta medarbetarskap och en frisk arbetsplats. Och ja, produktiviteten ökar, sjukskrivningarna minskar och resultatet blir en högre ekonomisk vinst.

Fel oavsett `glasögon´

Adhd som sjukdom eller superkraft, som tillstånd eller som samlingsnamn för egenskaper. Oavsett hur du ser på begreppet och dess innebörd så får det konsekvenser för individen du möter.

Idag är adhd bekant för de flesta men kunskapen om vad det egentligen innebär är fortfarande otillräcklig. Bland andra har intresseorganisationen Attention gång på gång uppmärksammat brister i bemötande, stöd och tillgänglighet inom exempelvis vård och utbildning.

Vad är då adhd? Ja det beror på inom vilken definitionsram du tittar. Inom psykiatrin är det en rad problembaserade kriterier som oftast kräver läkemedelsbehandling. Rent biologiskt är det en evolutionärt naturligt förekommande variation i hjärnans receptorer och signalsubstanser. Inom utbildningsväsendet kan det vara en benämning på resurskrävande individer. Inom vissa företag kan det vara en eftertraktad tillgång i form av en energisk och kreativ medarbetare. Det kan vara en ”epidemi bland dagens ouppfostrade ungdom” eller ”en konsekvens av mammans ohälsosamma livsstil”.

Oavsett var din bild av adhd kommer ifrån och vilken din uppfattning är så kommer den vara fel om du utgår från att
1. alla med adhd är likadana
2. bara de med diagnos adhd har de tillhörande egenskaperna och svårigheterna

De egenskaper som tillskrivs adhd, och även andra diagnoser, är sådana som vi alla har mer eller mindre av, vissa inte alls och andra väldigt mycket. Egenskaperna skapar små eller stora problem beroende på var i livet vi befinner oss och vilka förutsättningar som finns för att vi ska kunna fungera på det sätt som är optimalt för oss som individer. Vi är alla unika och ska alla mötas med hänsyn, förståelse och respekt.

Boosta med C-vitamin

Att stärka det egna immunförsvaret är alltid viktigt, inte minst under rådande omständigheter. På flera håll har naturliga metoder lyfts fram, bland annat örter och antioxidanter.

C-vitaminets betydelse för immunförsvaret är allmänt känt och intravenös behandling används nu på vissa håll för att hjälpa corona-patienter.

Att själv ta tillskott av C-vitamin är för de flesta att rekommendera. Det är en vitamin som många har brist på och den är relativt harmlös och svår att överdosera då vi kissar ut överflödet.
MEN…

Precis som att vi ska vara försiktiga med tillsatser och biverkningar när det gäller läkemedel så ska vi även vara det med tillskott. Dessutom kan C-vitamin påverka effekten av vissa mediciner, till exempel Elvanse.

Hur mycket C-vitamin man ska ta är individuellt. För att få en bra immunstärkande effekt kan 2-4 gram per dag rekommenderas – men inte allt på en gång. Dels kan för mycket C-vitamin orsaka magproblem, dels kan kroppen inte ta upp så mycket på en gång och du kastar bokstavligt talat pengarna i toaletten. Det är bättre att dela upp intaget till tre gånger per dag, i samband med måltid. Och där kommer nästa MEN…

Om du är stressad och/eller har varit stressad under en längre tid så har din förmåga att ta upp näring försämrats. Så oavsett hur nyttig mat du äter eller hur bra tillskott du tar, så kommer mycket av näringen att passera obemärkt förbi. Så se till att äta i lugn och ro, gärna efter att ha varvat ner med en avslappningsövning innan.

Det är som sagt viktigt att välja sitt tillskott med omsorg. Bäst är att äta mat som innehåller de näringsämnen som vår kropp behöver men om du ska ta en tablett så kolla noga vad den innehåller. Olika fyllnadsmedel, klumpförebyggande tillsatser, aromer och sötningsmedel kan göra så att du hamnar på plus/minus-noll – det nyttiga C-vitaminet räcker inte till för att stärka immunförsvaret när du samtidigt tillför en massa skadligt som kroppen måste rensa ut. Saftliknande brustablettsdrycker går alltså bort helt.

Boosta naturligt med näringsrik mat, tex. paprika, gröna grönsaker, kål och så klart citrusfrukter!

Spökbajs!

Vet ni att om ni äter artegen föda (dvs. föda som vi kan bryta ner och ta upp näring från) och håller en optimal stressnivå så mår magen och tarmen bra?
En välmående tarm gör att avföringen har en fast form och kommer ut utan problem – utan att efterlämna några spår!

Av Cabot Health, Bristol Stool Chart – http://cdn.intechopen.com/pdfs-wm/46082.pdf, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=41761316

Detta illustreras av den så kallade Bristolskalan där typ 3 och 4 är idealt. Alla andra former signalerar någon form av obalans.

Så ät bra och må bra så klarar du dig utan överdrivna mängder toapapper!

Varför blir vi sjuka?

Merparten av de sjukdomar som vi drabbas av orsakas av bakterier, virus, svamp och parasiter. Några av dessa är mer aggressiva än andra och vissa av oss har en genetiskt svagare motståndskraft mot en del av åkommorna.

Hur vi själva tar hand om vårt immunförsvar har dock stor betydelse för motståndskraften. Tyvärr är det mycket i vårt moderna samhälle som påverkar immunförsvaret negativt. Den sammanlagda exponeringen för skadliga ämnen ihop med stillasittande och andra ohälsosamma levnadsvanor har stor betydelse.

Igår råkade jag stå bredvid ett sällskap där ett par beklagade sig över att de varit förkylda hela vintern, med kommentaren att ”men så är det ju, det är ju så varje år” – och de fick medhåll från de andra. Hur kan det anses som normalt att vara sjuk i flera månader? Har vi blivit så vana vid att alltid ha hälsoproblem av något slag att vi inte ifrågasätter orsaken?

Jag ska erkänna att jag själv har resignerat inför återkommande bihåleinflammationer, rinnande ögon och diffusa feberkänslor. Varje vinter sjukskrev jag mig gång på gång på grund av förkylningar som aldrig ville ge med sig. Under sommaren kämpade jag med rinnig näsa och kliande ögon trots att alla provsvar envist visade att jag inte hade någon pollenallergi.

En av de starkaste skadefaktorerna är långvarig stress. Överbelastningen rubbar bland annat sömnen, matsmältningen, näringsupptaget och hormonbalansen och många drabbas också av ihållande låggradiga inflammationer. Allt detta har förödande effekter på vårt immunförsvar och gör att vi dels lättare drabbas av sjukdomar, dels har svårare att bli friska.

Glädjande nog kan jag, med mig själv och många andra som gjort en liknande livsomvälvande resa som exempel, intyga att det finns hopp. Jag tog tag i min hälsa och såg till att skapa balans i vardagen – med en större respekt för mina styrkor och svårigheter och med utrymme för återhämtning. Under de senaste tre åren har jag varit sjuk två gånger, korta och lindriga förkylningar utan den vanligtvis tillhörande bihåleinflammationen, och ”pollenallergin” är som bortblåst. Detta trots att jag träffat personer som varit sjuka.

Så ta din ohälsa och framför allt hälsa på allvar och ge dig själv de bästa förutsättningarna för att må bra. Sov, motionera, ät bra, vila och se till att ha roligt!

Kvinnorna som inte följer mallen

Idag på internationella kvinnodagen vill jag särskilt lyfta alla kvinnor vars problem inte tas på allvar, som under åratal feldiagnosticeras – eller inte diagnosticeras alls. Som får höra att de inte kan ha adhd eftersom de inte är hyperaktiva eller utåtagerande, som istället upplever en rastlöshet, frustration, oro och överdrivet kontrollbehov.
Som får höra att de inte kan ha autism eftersom de är för sociala, har för god ögonkontakt och kan prata mycket. Som får kämpa med att passa in, kämpa med att upprätthålla relationer, få bekräftelse och känna gemenskap och samhörighet.
Vars add missas eftersom de i skolan eller på jobbet gör sitt yttersta för att prestera och hålla ihop, bara för att helt dränerade rasa ihop hemma.
Kvinnor som istället får kämpa med ångest, depression, utmattning och självskadebeteende.

Jag vill lyfta kvinnor som trots dessa problem inte tas på allvar, som får vänta på adekvat hjälp om de någonsin får den. Det är deras egen svaghet – känslomässig, psykisk, fysisk – som är felet, deras egna strävan efter duktighet, deras höga prestationskrav och orealistiska ideal.
”Lugna ner dig lite”
”Du måste släppa kontrollen”
”Du behöver inte vara så noga, det är good enough”
Kvinnan har tur om hennes problem visar sig med med typiskt manliga symptom så som högt blodtryck eller andra hjärt/kärl-problem, så att hon snabbare får hjälp. Får hon medicin så är den ofta feldoserad då den är utvecklad med männens blodvolym och storlek som grund.

Jag vill uppmärksamma kvinnorna som pratar för mycket och för lite, för högt och tyst, som pratar om fel saker oavsett om det handlar om känslor, bajsblöjor, ACPI eller den suprachiasmatiska kärnan. Som tar plats och som lutar sig tillbaka, som gör karriär, som satsar på det småskaliga och som som kliver ur produktions/tjänstesamhället helt och hållet. Kvinnorna som tar om hand, som tröstar, som stöttar och som sätter gränser, som sätter sig själva först och som släpper taget.

Idag vill jag hylla alla kvinnor som följer sin egen väg och som dikterar sina egna villkor – oavsett normer, regler eller motsättande strukturer.
Vi har kommit en bra bit på vägen när det gäller lika rättigheter och villkor men vi är långt kvar från jämställdhet.