coach & konsult

Våren, värmen och vanmakten

Vi är en bra bit in på 2021, solen och värmen kommer mer och mer, blommorna börjar titta fram.

Det är en härlig tid på året då vi kan njuta av fågelkvitter, värmande solstrålar och spirande grönska. Samtidigt är vi fortfarande mitt inne i en överväldigande pandemi som ställer höga krav på samhället och på oss själva.

Det kan kännas övermäktigt, hopplöst och frustrerande. Varför kan inte allt vara bra igen? Dessa tankar och känslor är fullt rimliga men kan också ta över och lägga sig som ett förlamande lock över oss. Även om situationen är påfrestande går det att hitta ljusglimtar.

För mig är varje solig dag, då jag kan ta extra långa promenader med hundarna, en gåva. Jag njuter av lunchstunden med sonen som har distansundervisning och gläds åt den tid jag kan ägna åt trädgården och skogsturerna, nu när vi alla håller oss på hemmaplan.

För även om det är mycket som är jobbigt just nu så finns det en hel del som vi själva kan påverka för att göra vårt liv och vår vardag lättare, finare och lyckligare. Det kan vara frustrerande men det där ”tänk positivt” är inte så dumt. Det handlar inte om att tvinga bort jobbiga tankar, oro eller rädsla utan om att inte låta sig hindras – att göra det du vill och kan i alla fall.

Till exempel:

Du kan inte gå till gymmet – men du kan ta en promenad, träna hemma med redskap eller kroppsvikt.

Du kan inte resa utomlands – men du kan återskapa känslan du är ute efter, med en helg på hotell, spabesök eller varför inte en skön dagsutflykt med picknick.

Du kan inte gå på restaurang med dina vänner eller familj – men du kan laga en lyxig trerätters hemma, eller ta take away från favoritrestaurangen, duka fint och ha en härlig middag med sällskapet på videosamtal.

Du kan inte renovera hela vardagsrummet – men du kan göra små förändringar som gör rummet mer trivsamt, med andra textilier, ommöblering eller mindre inredningsdetaljer.

Testa! Nästa gång du tänker ”det går inte” eller ”jag kan inte”, fundera på vad som skulle kunna gå, vad du kan göra just nu. Hur litet steget än är så är det ett steg framåt och varje steg är bättre än inget. Du måste inte göra allt på en gång eller helt rätt och perfekt, så länge du gör det som får dig att lyckas och må bra!

Vintermörker

Här uppe i norr kan saknaden efter solljuset kännas riktigt jobbig under hösten och vintern. Vi får inte tillräckligt med solljus och för att råda bot på tröttheten har många av oss tagit för vana att äta höga doser D-vitamin. Men vi är alla olika och trötthet kan ha en mängd olika orsaker. Har du konstaterade brister kan tillskott vara en hjälp under tiden som du löser det ursprungliga problemet.

Utan att snöa in alltför mycket på detta med D-vitamin vill jag bara påpeka att:
1 – ”D-vitamin” är egentligen två substanser, nämligen D2 och D3. De finns i olika födoämnen och fyller olika funktioner i kroppen. D3 är den som bildas i huden.
2 – ”D-vitamin” är egentligen hormoner (eller pro-hormoner, dvs. förstadier till hormon) och har steroidliknande egenskaper.
Alltså är det helt avgörande att veta OM du har en brist, VAD du har brist på och framför allt är det viktigt att du inte trycker i dig en massa hormoner som riskerar att skapa stora obalanser i din kropp.

Nu till det jag egentligen skulle skriva, om solljus. Utan solljus vid rätt tidpunkt på dygnet rubbas våra hormoner och vi får bland annat svårt att vakna till. Det är så klart olika för alla men för en del kan vinterhalvåret kännas som en enda lång sömngång.

En hjälp på traven såhär under hösten och vintern kan vara en solljuslampa. Vi har denna från Beurer, men så klart finns det många olika modeller att välja från.

Bild från beurer.se

Lampan har ett ljus motsvarande 10 000 Lux och jag tycker att även om ljusstyrkan är skarp så är den inte obehaglig. Att ha lampan tänd en stund under frukosten har hjälpt oss, framför allt tonårssonen, att bli piggare under vintern och jag kan varmt rekommendera dig att testa, särskilt om du har svårt för att komma igång på morgonen.

Skarpt ljus väcker våra vakenhetshormoner och är en signal för kroppen att sätta igång vår uppmärksamhet och energi. Därför är det också viktigt att dämpa belysningen på kvällen, så att kroppen får varva ner och förbereda för sömn. Mina tips för bättre sömn kan du läsa här.

Vad ska du med mig till?

Jag återkommer ofta till att det är du själv som måste göra jobbet om en förändring ska kunna ske. För det är bara du som vet vad du behöver, vilka förutsättningar du har och vad som är viktigt för dig just nu.

Men vad ska du då med en coach till?

Vi har alla någon gång fått feeling och drar igång livsomvälvande förändringar. Nya matvanor, träning, storrensningar hemma och liknande. För några av oss funkar det, i alla fall ett tag.

Men för många så är det inte ovanligt att de nya rutinerna faller bort efter ett tag. Något kommer i vägen eller så tröttnar du helt enkelt. Eller så kommer du aldrig riktigt till skott.

”Imorgon, imorgon ska jag börja mitt nya liv. Eller på måndag.”

Det kan också vara så att de förändringar du vill göra är för stora, för omfattande. Du vet inte var du ska börja eller hur du ska göra. Eller så vet du inte riktigt vad det är du vill, vad som är viktigast just nu. Det kan också vara så att du inte ser att det ens finns någon möjlighet till förändring, att du sitter fast i din nuvarande situation.

För mig var problemet att jag hade fullt fokus på att prestera på alltför många plan, samtidigt som jag ofta sköt mina egna behov åt sidan. Även om jag visste att jag borde prioritera mig själv mer, så hade jag inte tid. Jag hade hela tiden blicken framåt och skulle bara över nästa puckel, sen, sen skulle jag ta tag i mig själv. För även om jag gjorde många saker som jag tyckte var roliga, utvecklande och givande så stannade jag aldrig upp för att återhämta mig eller för att reflektera och utvärdera mina val. Det var inte så att mina val var fel man det var för mycket och för spretigt. Det går inte att ge hundra procent på alla plan.

Min väckarklocka blev utmattningen. I efterhand kan jag se att väggen var det bästa som kunde hända mig. Men det har varit kostsamt, krävande och tufft att ta sig upp och framåt när hela systemet är raserat och alla energireserver är slut. Du ska inte behöva hamna där.

Det jag kan göra för dig är att hjälpa dig att hitta dina värden i livet, att hitta de förändringar som går att göra utifrån hur ditt liv ser ut. Genom att göra små justeringar i det du redan gör kommer du kunna få mer tid, mer energi, mer livsglädje.

Låter det intressant? Boka en kostnadsfri konsultation via kontakt@lilyana.se

Vad vill du egentligen?

Det är inte helt ovanligt att gå och störa sig på saker man inte är nöjd med. Att kollegan är jobbig, att det bråkas vid matbordet, att du inte hinner med den där kursen du vill gå, att köket inte är nyare, att kompisen aldrig hör av sig eller att partnern bara tänker på sig själv.

Det finns olika sätt att hantera dessa störningsmoment men oftast landar vi i gnäll, ältande, skuldbeläggande och distraktioner. En suck och så in i mobilen eller ner i soffan framför någon serie. I bästa fall leder det ingenstans, i värsta fall till konflikter och ångest.

Det här inlägget fortsätter på de tankegångar jag tog upp tidigare, här.

Vi är omringade av saker som tar energi och som vi lägger otroligt mycket negativt fokus på. Det tär otroligt mycket på oss och allt som oftast står vi kvar och trampar på samma ställe.

Vad ska vi göra då? Ja, lösningen är både enkel och svår på samma gång. Rent konkret så handlar det om att fokusera på vad du vill och vad du behöver göra för att det ska bli så. Notera att det är DU som ska göra jobbet, och det är oftast där skon klämmer.

Du kan inte ändra på andra människor, du kan inte genomföra stora förändringar på jobbet, du kan inte trolla fram mer pengar eller fler timmar på dygnet. Det du kan göra är att ta ansvar för dig själv och ditt liv och göra det som står i din makt för att du ska leva det liv du vill.

Du kan prata med kollegan, kompisen och partnern, berätta om det som stör. Hen kanske blir ledsen eller arg men utan kommunikation kommer ingen förändring att ske. Du kan kalla till ett familjemöte där ni diskuterar hur ni vill att era måltider ska vara, där allas tankar och önskemål hörs och respekteras. Köket kanske kan renoveras på ett enklare eller billigare sätt, med hjälp av vänner. Det finns oftast utgifter som kan minskas så att du kan spara till det du vill. Och den där kursen, den kanske hinns med om du ser över tidstjuvar i din vardag eller så kan du få kunskapen på något annat sätt. Du kan själv läsa böckerna eller titta på relevanta infofilmer.

Det mesta går att lösa eller i alla fall förändra så att det funkar bättre för dig och hur du vill ha det. Men om du hela tiden fokuserar på vad du inte vill så kommer du inte heller att se någon lösning.

Så, vad vill du egentligen?

Sov gott!

Sommaren går mot sitt slut och de flesta återgår nu till vardagen med jobb och skola. För de flesta innebär detta också en omställning från sena kvällar och sovmornar till svårigheter med att somna och panikartade alarmväckningar. I värsta fall kan sömnproblemen leda till oro, vilket gör det ännu svårare att somna, och en konstant känsla av trötthet.

Det finns dock saker vi kan göra för att sova bättre. Även om det just du behöver är individuellt så kommer här några tips som kan hjälpa.

1. Varva ner

Ta det lugnt, läs, drick en kopp te. Har du mycket att tänka inför morgondagen, skriv upp det på en lapp så vet du att kommer ihåg det nästa dag.

Det kan också vara bra att förbereda så mycket som det går inför morgondagen, så att du får en lugnare morgon.

2. Dämpa belysningen

Skarpt ljus motverkar frisättningen av melatonin, hormonet som hjälper oss att sova. Att undvika skarpt ljus innan läggdags hjälper kroppen att förbereda sig för natten.

Av samma anledning ska du inte titta på telefonen om du vaknar på natten eller ha skarpt ljus om du behöver gå på toaletten, då tror kroppen att det är morgon och frisättningen av melatonin avbryts vilket gör att det kan vara svårt att somna om.

3. Inga skärmar

Skärmars ljus hindrar också melatoninet. Dessutom överstimuleras hjärnan av alla intryck, vilket gör det svårare att komma till ro.

Många tar till telefonen om de har svårt att somna men det gör bara att kroppen hålls vaken ännu längre. Är du helt klarvaken så är det bättre att gå upp och göra något lugnande, eller testa att göra en avslappningsövning i sängen.

4. Håll rutinen

Att lägga sig och gå upp vid samma tid varje dag, även på lediga dagar, hjälper kroppen att synka vår inre klocka, den cirkadiska rytmen. För stora variationer stör sömnen och gör oss trötta.

Du kanske gillar att vara uppe senare när du är ledig, men om du har svårt att ställa om kan du fråga dig om den extra tiden är värd den trötthet och tröghet du känner. Har du svårt att hinna med det du vill göra utan att vara uppe för sent föreslår jag att du ser över dina vardagsrutiner för att hitta en bättre rutin.

5. Fixa sovrummet

De flesta sover bäst i ett svalt, mörkt och tyst rum. Se över ditt sovrum och ta bort sånt som stör, tex. klockor med skarpt ljus. Om du blir väckt av den du sover med, se över vad ni kan göra åt det.

Under småbarnstiden kan det vara särskilt svårt att få ordentligt med sömn. Samtidigt så är det just sömnen som är avgörande för hur du mår och vad du orkar med. Fördela ansvaret med din partner eller se till att få avlastning och hjälp så att du får tillräckligt med återhämtning.

Behöver du hjälp med att förbättra din sömn? Hör av dig för en kostnadsfri konsultation, kontakt@lilyana.se

Att bara vara

Under veckan som gått har vi varit på Öland, i en ensligt belägen stuga omringad av vacker natur och stillhet. Varannan dag regn och varannan sol bäddade för en perfekt avvägning av utflykter och innemys med spel och pussel.

Låter fantastiskt eller hur?

Men mitt i detta underbara satt jag som på nålar och kände att den inre rastlösheten yrde omkring. Gång på gång kom känslan av att jag missade något, att jag genom att sitta där och göra ingenting ”kom efter” med alla saker jag hade kunnat göra om bara… om bara det inte regnade, om bara jag tagit med mig de böckerna, de pappren, datorn, om vi hade varit hemma, om jag tittat ut fler aktiviteter…

Som på beställning kom nedanstående i mitt fb-flöde.

Att vara närvarande i stunden kräver träning och kontinuerliga påminnelser. Min hjärna är på ständigt högvarv, inte med negativa tankar och tråkiga måsten, men med tusen idéer, funderingar och projekt. Jag älskar min hjärna men att vara här och nu är inte dess starka sida. Ihop med en högpresterande och perfektionistisk personlighet blir det många gånger tufft att släppa och bara njuta av stunden.

Det har tagit mig flera år att faktiskt kunna vara närvarande, att kunna njuta av stillhet och att fokuserat göra en sak i taget. Den medvetna närvaron har skänkt mig ett mycket större lugn inombords, vilket i sin tur gjort att jag mår bättre, sover bättre – är bättre helt enkelt. Men jag behöver också påminnelser ibland.

Så förutom tacksamhetsdagbok för jag nu också en närvarodagbok, med några av de upplevelser där jag varit helt närvarande och njutit av det lilla, eller stora, som dagen bjudit på. Testa du också!

Ledarskap i ett parallellt universum

Ett gott ledarskap präglas av komplexitet. Fortfarande lever gamla föreställningar kvar där den med rätt titel automatiskt är, och ses som, ledare och auktoritet. I dagens demokratiska samhälle, med delaktighet, medansvar och flytande rollbeskrivningar är det inte lika enkelt.

Dels måste en ledare vara en ledare – genom sitt agerande och genom förtroendekapital, dels måste ledaren och de ledda ha en verklighetsuppfattning som överensstämmer. Båda aspekterna är avgörande och ett tydligt tecken på att de brister är missnöje och implementeringsproblem.

De flesta känner nog igen frustrationen över att ”ingenting händer” eller att åtgärder och insatser inte ger önskat resultat – varken i förbättring av situationen eller i nöjdhet hos de berörda. Oftast handlar det om otydlighet och en övertro på organisationen.

Ett ledarskap som bottnar i problemlösning, där man dämpar eller eliminerar symptom, leder sällan till en hållbar förändring. Om du byter ett snedslitet däck så har du löst det omedelbara problemet men det egentliga problemet – en felaktig hjulinställning – finns kvar och kommer att skapa nya problem och på sig allvarligare konsekvenser.

Nu kan inte jag någonting om bilar så exemplet kanske haltar, eller så exemplifierar det också ett annat ledarskapsproblem – nämligen ledare som beslutar och förändrar utan att ha någon faktisk insikt eller erfarenhet av verksamheten. En ännu mer verklighetstrogen åtgärd vore i så fall att chefen köper in svart sprayfärg för att ”snygga till däcken så att de kan gå ett tag till”.

Om vi ändå håller oss kvar vid bil-exemplet och säger att chefen som lösning på bilarnas snedslitna däck köper sprillans nya däck till alla bilar och anordnar en däckbytardag där alla medarbetare ska hjälpas åt att byta däck och sedan belönas med afterwork. Medarbetarna vet att problemet egentligen inte är löst, några plikttrogna arbetare tar på sig ansvaret att se till att däcken är bytta men får också en känsla av orättvisa eftersom de andra ”smiter undan”. Eftersom medarbetarna ser det som chefens ansvar att styra organisationen och de också anser att hen inte gör det eftersom man inte går till grunden med problemet, så ser de inte heller anledning till att själva axla ansvaret. Dessutom är det ingen som påtalar problemet, antingen för att de upplever att det inte är någon idé eller för att de är rädda för hur kritiken tas emot – samtidigt som chefen har en bild av ett gott klimat med god kommunikation. Alla medarbetare kan inte heller vara med på afterwork, eftersom den bokats på en tisdagskväll.

Resultatet blir ett olöst problem, missnöje i gruppen och hos chefen en känsla av bitterhet över medarbetarnas otacksamhet för effektiv problemlösning – där till och med belöning bekostad ur företagets börs ingick.

Känns det igen?

No one is coming

När jag blev sjukskriven för utmattningssyndrom var det en chock både fysiskt och psykiskt. Jag hade under så lång tid gjort allt i min makt för att kunna fortsätta ”som vanligt”, med trots KBT, kosttillskott och en allt mer avskalad vardag räckte det inte.

I efterhand kan jag se att det jag gjorde varken var tillräckligt eller rätt. De grundläggande orsakerna till mina problem var ju kvar. För min del handlade det dels om undermåligt stöd från samhället till mina närstående, vilket ökade belastningen på mig, dels om bristfällig arbetsmiljö.

Det krävdes dock flera månaders återhämtning, reflektioner och smärtsamma insikter för att jag skulle se problemen med klarhet. Ännu längre tid tog det innan jag kunde se en väg framåt. En av de tuffaste insikterna var att om något skulle förändras så var jag tvungen att göra jobbet själv. Genom att till fullo acceptera mina förutsättningar och staka ut min riktning så har jag – med många bakslag, omprövningar och snedsteg, kommit till en helt annan nivå av livskvalitet.

Missförstå mig inte, jag, liksom de flesta av oss, har familj och vänner som ger ett fantastiskt stöd och i samhället finns en rad stödfunktioner till hands. MEN – våra nära och kära har egna bekymmer och kan, och kanske inte heller får på grund av diverse regelverk, inte driva kampen åt oss, de kan inte alltid finnas där och de vet inte alltid vad som behöver göras.

Ett andra stort MEN gäller samhällets stöd, oavsett om det gäller sjukvård, ekonomiskt stöd, utbildning eller arbetsmarknadsinsatser. Otaliga statliga utredningar har visat på brister dels inom de enskilda verksamheterna/myndigheterna, dels i samarbetet dem emellan. Uppdragen krockar, olika regelverk sätter käppar för ett individorienterat arbetssätt och otydliga kommunikationskanaler gör att ärenden försinkas och faller emellan stolarna. Och mitt i står jag och förväntas ta eget ansvar för min hälsa, min rehabilitering och mitt arbete/studier. När de som är utbildade och arbetar med detta dagligen inte kan skapa en fungerande organisation med ett helhetsgrepp, hur ska jag kunna göra det?

Jämfört med många andra länder har vi i Sverige ett fantastiskt skyddsnät och ett omfattande välfärdssystem. Systemet är som sagt varken optimalt eller felfritt men oavsett så finns en uttalad ambition om att allas grundläggande behov ska tillgodoses, alla ska ha möjlighet att leva, utbilda sig, arbeta och utvecklas.

Tyvärr har detta system också invaggat oss i en falsk trygghet, osäkerhet och maktlöshet. Vi har, medvetet eller omedvetet, hamnat i en sorts handlingsförlamning. Å ena sidan känner vi inte tillit till våra egna styrkor och möjligheter och å andra sidan är vi passiva i väntan på att någon annan – staten, chefen, läkaren, läraren – ska lösa problemet.

No one is coming to save you; no one is coming to make life right for you; no one is coming to solve your problems. If you don’t do something, nothing is going to get better. The dream of a rescuer who will deliver us may offer a kind of comfort, but it leaves us passive and powerless. We may feel if only I suffer long enough, if only I yearn desperately enough, somehow a miracle will happen, but this is the kind of self-deception one pays for with one’s life as it drains away into the abyss of unredeemable possibilities and irretrievable days, months, decades.

– Nathaniel Branden

All välmening till trots så begränsas systemet dels av sin utformning, dels av begränsade resurser. Arbetet är utformat efter mallar som ska passa den breda massan, samtidigt som effektivitet och strikt ansvarsavgränsning är styrande. Alltför stort fokus på evidensbaserat arbetssätt minskar flexibiliteten och anpassningar efter den hjälpsökande individens faktiska behov uteblir, fastän delaktighet och individuell utformning framhålls i styrdokument.

Och med denna muntra (obs, sarkasm!) reflektion sätter jag stopp, men det kommer en fortsättning – en mer positiv och hoppfull sådan, jag lovar!

För den som vill läsa mer kan jag rekommendera SOU 2006:107, SOU 2015:21, Bättre dialog mellan Försäkringskassan och hälso- och sjukvården (Socialstyrelsen, 2019) samt SOU 2018:21 och SOU 2018:80.

Välmående medarbetare = högre produktivitet

Det är nog få företag som drivs utan vinstsyfte och för de flesta är det just intäkterna som kommer i första, andra och tredje hand. Det är också få företag som inte är beroende av kompetent, lojal och högproduktiv arbetskraft. Medarbetarnas hälsa, framför allt den mentala, är dock ofta förbisedd trots att den psykosociala arbetsmiljön ska prioriteras enligt lag.

Traditionellt har den här typen av mjuka värden betraktats som mindre viktiga men för arbetsgivare som vill ha en långsiktig hållbarhet i sitt företag gäller det att tänka om. Med risk för att låta som en domedagsprofet så vill jag lyfta ett par stora problemmoln som hopar sig vid horisonten.

Vi har en allt högre stressnivå i samhället som skapar stora hälsoproblem – allt fler lider av psykisk ohälsa, sjukskrivs och får en långsiktigt minskad arbetsförmåga. Problemen kryper också lägre ner i åldrarna vilket gör att många unga dels inte klarar av skolan inom ordinarie tidsram, dels har sämre förutsättningar när de väl ska ut i arbetsmarknaden. Där möts de av högt ställda krav med risk för att de antingen hamnar i utanförskap eller blir sjukskrivna efter en tids arbete.

Hur är det här ett arbetsgivarproblem? Har du ett företag där upplärningstiden är kort, kompetenskraven är låga och hög personalomsättning inte är ett problem så behöver du antagligen inte bry dig. Men om du vill säkra tillgången av personal som har rätt kompetens, håller en hög produktivitet, är lojal även när det krisar och har ett aktivt medansvar i företagets utveckling så ska du se till att ha en arbetsmiljö som funkar för den växande skaran av individer med varierad funktionsförmåga.

Källa: Arbetsmiljöverket

Ett av de stora problemen är ökningen av kognitiva funktionsnedsättningar. Skolan, socialen och sjukvården har inte de resurser som krävs för att komma tillrätta med problematiken och antalet personer som varken arbetar eller studerar ökar. Det fina i kråksången är att dessa problem kan avhjälpas och lindras med tämligen enkla anpassningar av arbetsmiljön. Det är alltså omgivningen som till stor del påverkar hur stora problemen behöver vara.

Kognitiva funktionsnedsättningar handlar bland annat om svårigheter med planering, koncentration, strukturering, perceptionsstörningar och en nedsatt mental uthållighet – svårigheter som omgivningen, och ibland även individen själv, inte är medveten om. Dessa kognitiva svårigheter kan vara mer eller mindre bestående och kan bero på exempelvis stroke, skallskada, MS, hörselnedsättning, migrän, neuropsykiatrisk funktionsvariation eller utmattningssyndrom. De kan också uppkomma tillfälligt på grund av att individen befinner sig i en överbelastande situation, till exempel vid skilsmässa eller då en närstående är allvarligt sjuk.

Att som arbetsgivare kartlägga den psykosociala arbetsmiljön och göra de förändringar som krävs för att medarbetarna ska kunna göra ett gott arbete är den viktigaste investeringen för en långsiktigt hållbar verksamhet. Arbetet måste dock göras tillsammans med medarbetarna, annars är risken stor att de förändringar som görs upplevs som ännu en onödig omorganisation – hur goda avsikter ledningen än har. Genom att tillsammans skapa tydliga, meningsfulla och stimulerande uppgifter där alla känner sig delaktiga och betydelsefulla skapas ett äkta medarbetarskap och en frisk arbetsplats. Och ja, produktiviteten ökar, sjukskrivningarna minskar och resultatet blir en högre ekonomisk vinst.

Fel oavsett `glasögon´

Adhd som sjukdom eller superkraft, som tillstånd eller som samlingsnamn för egenskaper. Oavsett hur du ser på begreppet och dess innebörd så får det konsekvenser för individen du möter.

Idag är adhd bekant för de flesta men kunskapen om vad det egentligen innebär är fortfarande otillräcklig. Bland andra har intresseorganisationen Attention gång på gång uppmärksammat brister i bemötande, stöd och tillgänglighet inom exempelvis vård och utbildning.

Vad är då adhd? Ja det beror på inom vilken definitionsram du tittar. Inom psykiatrin är det en rad problembaserade kriterier som oftast kräver läkemedelsbehandling. Rent biologiskt är det en evolutionärt naturligt förekommande variation i hjärnans receptorer och signalsubstanser. Inom utbildningsväsendet kan det vara en benämning på resurskrävande individer. Inom vissa företag kan det vara en eftertraktad tillgång i form av en energisk och kreativ medarbetare. Det kan vara en ”epidemi bland dagens ouppfostrade ungdom” eller ”en konsekvens av mammans ohälsosamma livsstil”.

Oavsett var din bild av adhd kommer ifrån och vilken din uppfattning är så kommer den vara fel om du utgår från att
1. alla med adhd är likadana
2. bara de med diagnos adhd har de tillhörande egenskaperna och svårigheterna

De egenskaper som tillskrivs adhd, och även andra diagnoser, är sådana som vi alla har mer eller mindre av, vissa inte alls och andra väldigt mycket. Egenskaperna skapar små eller stora problem beroende på var i livet vi befinner oss och vilka förutsättningar som finns för att vi ska kunna fungera på det sätt som är optimalt för oss som individer. Vi är alla unika och ska alla mötas med hänsyn, förståelse och respekt.