Idag på internationella kvinnodagen vill jag särskilt lyfta alla kvinnor vars problem inte tas på allvar, som under åratal feldiagnosticeras – eller inte diagnosticeras alls. Som får höra att de inte kan ha adhd eftersom de inte är hyperaktiva eller utåtagerande, som istället upplever en rastlöshet, frustration, oro och överdrivet kontrollbehov.
Som får höra att de inte kan ha autism eftersom de är för sociala, har för god ögonkontakt och kan prata mycket. Som får kämpa med att passa in, kämpa med att upprätthålla relationer, få bekräftelse och känna gemenskap och samhörighet.
Vars add missas eftersom de i skolan eller på jobbet gör sitt yttersta för att prestera och hålla ihop, bara för att helt dränerade rasa ihop hemma.
Kvinnor som istället får kämpa med ångest, depression, utmattning och självskadebeteende.
Jag vill lyfta kvinnor som trots dessa problem inte tas på allvar, som får vänta på adekvat hjälp om de någonsin får den. Det är deras egen svaghet – känslomässig, psykisk, fysisk – som är felet, deras egna strävan efter duktighet, deras höga prestationskrav och orealistiska ideal.
”Lugna ner dig lite”
”Du måste släppa kontrollen”
”Du behöver inte vara så noga, det är good enough”
Kvinnan har tur om hennes problem visar sig med med typiskt manliga symptom så som högt blodtryck eller andra hjärt/kärl-problem, så att hon snabbare får hjälp. Får hon medicin så är den ofta feldoserad då den är utvecklad med männens blodvolym och storlek som grund.
Jag vill uppmärksamma kvinnorna som pratar för mycket och för lite, för högt och tyst, som pratar om fel saker oavsett om det handlar om känslor, bajsblöjor, ACPI eller den suprachiasmatiska kärnan. Som tar plats och som lutar sig tillbaka, som gör karriär, som satsar på det småskaliga och som som kliver ur produktions/tjänstesamhället helt och hållet. Kvinnorna som tar om hand, som tröstar, som stöttar och som sätter gränser, som sätter sig själva först och som släpper taget.
Idag vill jag hylla alla kvinnor som följer sin egen väg och som dikterar sina egna villkor – oavsett normer, regler eller motsättande strukturer.
Vi har kommit en bra bit på vägen när det gäller lika rättigheter och villkor men vi är långt kvar från jämställdhet.